Skrivet av: L | 15 februari, 2016

Märkligt remissförfarande när det gäller den nya utlänningslagstiftningen

IMG_20160215_133654
F
oto: Privat

Jag sitter med dokumentet  ”Utkast till lagrådsremiss – Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” på bordet framför mig. Jämte dokumentet finns det en lista över de myndigheter och organisationer som inbjudits att avge remiss – det vill säga att komma med synpunkter på vad de tycker om förslaget.  Förfarandet kring svensk lagstiftning är en djupt rotad institution i svenskt demokratiskt samhällsliv. Egentligen kan man säga att vem som vill i Sverige kan tycka till i skrift om en kommande lagstiftning men regeringen bjuder alltid i dessa sammanhang in vissa, som man tycker att det är särskilt viktigt att man får deras synpunkter, att komma med skriftliga yttranden.

Mot bakgrund av att det varje dag talas vackra ord om viktiga frågor kring integration, delaktighet, civilsamhällets betydelse och demokratifrågor i allmänhet är det anmärkningsvärt och minst sagt märkligt att på listan över dem som inbjudits att komma med yttrande finns inte en enda organisation som representerar invandrare och flyktingar i Sverige  – det vill säga de människor som är mest berörda av den nya lagstiftningen. Deras röster och åsikter är inte viktiga? När det gäller familjeåterförening  tex så innebär är ju förslaget en stor och genomgripande förändring.  Tidigare har man ofta begärt in yttrande från olika etniska riksförbund, SIOS (Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige) m fl. när det handlat om lagförslag som berör utlänningslagen.  Inte så denna gång.

Regeringen skriver i publikationen, ”Svara på remiss – hur och varför”, bland annat:

”Regeringsärendena måste bli allsidigt belysta Att låta myndigheter, organisationer och andra yttra sig i regeringsärenden är sedan länge ett betydelsefullt inslag i den svenska politiska beslutsprocessen. I 7kap. 2§ regeringsformen heter det: Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.”

Juristen Louise Dane skriver den 14 februari 2010 i sin blogg om lagförslagets effekter på möjligheterna till familjeåterförening genom att ge ett konkret exempel om hur lagstiftningen kommer att fungera. 

Sverige går nu från att ha haft en bra lagstiftning när det gäller familjeåterförening (trots en del brister)  till att drastiskt begränsa möjligheterna för familjer att förena sig med någon som fått asyl här.

Det är kanske inte en slump att idag kunna läsa på den amerikanska hemsidan ”Foreign Policy”  en lång intressant artikel skriven av James Traub  med rubriken: The death of the most Generous Nation on Earth”.   En rubrik som man så sent som för ett halvår sedan aldrig trott att man skulle få se när det gäller en beskrivning av den  svenska flyktingpolitiken.


Kategorier

%d bloggare gillar detta: