Skrivet av: L | 16 december, 2014

Om ensamkommande barn

 

Ibrahim Jafari från Afghanistan strandad i Grekland
Ibrahim Jafari från Afghanistan strandad i
Grekland, Foto: IRIN

Många ringer och har olika frågor relaterade till ensamkommande barns situation både när det gäller möjligheterna att  få leva med familjen i Sverige men även om andra ämnen. Här lite aktuell information.

”Hur ser jag på mitt liv idag?”  Vårdläraren Magdalena Bjerneld genomförde 1998 -1999 en studie där somaliska ensamkommande flickor från i åldern 10-17 år intervjuades om sina upplevelser att komma till Sverige. Nu, drygt 15 år senare, berättar Magdalena utifrån en uppföljningsstudie där flickorna reflekterar kring sina liv idag och hur de lyckats integrera sig i Sverige. Studien presenterades vid en konferens i Uppsala, Ny i Sverige,  den 14 december 2014.  Här en Power Point-presentation av studien.

Varför kommer afghanska barn till Europa utan sina föräldrar? Rapporten ”Why do Children Undertake the Unaccompanied Journey?” från UNHCR som kom nu i december 2014  försöker ge svar på den och andra frågor kring detta slag av migration.

SKL (Sveriges kommuner och landsting) skriver på sin hemsida:

”Skapa tydligare regelverk om familjeåterförening för ensamkommande barn

När ensamkommande barn och ungdomar återförenas med sin familj har kommunerna inte alltid beredskap för att erbjuda lämplig bostad till familjen. Oklarheter kring vilken kommun som bör ta emot familjen leder ibland till samverkansproblem mellan berörda kommuner. Det behövs ett tydligare regelverk utifrån vistelsebegreppet, barnperspektivet och det statliga ansvaret.”

Om ensamkommande barn och unga på SKL:s hemsida.

I Socialstyrelsens skrift ”Socialtjänstens arbete för ensakommande barn och ungdomar” som återfinns på SKL:S hemsida ovan behandlas familjeåterföreningsfrågorna under rubriken ”Migrationsverkets ansvar”.   Jag tror inte att Migrationsverket ser det så. Den bistra sanningen är att det är egentligen ingen myndighet som har ansvar för den del av familjeåterföreningen som sker  innan man kommer så långt att familjen beviljas tillstånd.  Den del som ibland kanske är den mest komplicerade där man verkligen skulle behöva stöd och hjälp från någon myndighet.  Jag möter ju i mitt arbete de rådvilla läkarna, lärarna, gode männen, släktingarna m.fl. som har många frågor när det gäller passhandlingar, ifyllande av ansökningsblanketter, hjälp och stöd med att tolka och kanske överklaga avslagsbeslut m.m.  Detta som jag räknar upp är inte sådant som Migrationsverket gör – deras enda uppgift är att handlägga ärendet om tillstånd pga anknytning inget annat.


Kategorier

%d bloggare gillar detta: