Skrivet av: L | 31 oktober, 2013

Så här tänker Migrationsverket….

Ribbenvik_Foto-Göranbillesson
Mikael Ribbenvik, Operativ chef, Migrationsverket, Foto: Göran Billesson

Under förmiddagen idag inkom ett mail från Migrationsverkets operativa chef Mikael Ribbenvik där han svarar på min fråga som jag ställde i rubriken till inlägget igår:

Så här skriver han: ”Jag förstår din farhåga om att familjeåterföreningsärenden får stå tillbaka under rådande omständigheter med många asylansökningar.

När resurserna inte räcker till allt tvingas vi prioritera. Det är enkel matematik som jag tror alla förstår.

I viss mån görs prioriteringarna åt oss. Regeringen prioriterar asyl i regleringbrevet.

Den humanitära aspekten är enkel. Utan asyl, ingen familjeåterförening. därför är asyl en viktig prioritering även ur ett familjeåterföreningsperspektiv. Om man ställer härvarande grupper som
t ex somalier, som du speciellt värnar, och nya grupper som t ex syrier mot varandra är det klart att denna prioritering kan synas slå fel men det är omöjligt för oss att ställa grupper mot varandra på detta sätt.”

Angående det som han sa i intervjun i Sveriges Radio om att de som söker tillstånd på grund av anknytning väntar hemma påpekar han bl.a. att: ” I mediala sammanhang har vi några sekunder att leverera korta svar som ska vara lätta att förstå. Du vet att jag känner till Dadaab, afghanerna i Iran och syrierna i Turkiet, Jordanien och Libanon. Jag vet hur dessa människor har det. Jag har själv varit i sådana läger och jobbat”

Jag välkomnar verkligen att Mikael Ribbenvik tagit sig tid att skicka mig ett svar.

Men jag känner fortfarande tveksamhet över att Migrationsverket kallar det för att man prioriterar asyl av humanitära skäl.

Orden är viktiga och man skall vara aktsam om dem.

Helst borde man inte prioritera något verksamhetsområde alls på bekostnad av ett annat! Asyl är redan så prioriterat. Besök och bosättning är lika viktigt i ett land där integrationen tycks bli allt mer av en gåta hur den skall lösas.

Om man inte får hit sin familj utan skall ägna all tid och kraft och pengar åt att se till att de överlever, tänka på hur de har det och när dom får komma så kommer man inte alls att kunna tänka på att skaffa jobb, läsa svenska, utbilda sig m.m.


Kategorier

%d bloggare gillar detta: